Kategori: Resor

I år köper jag alla sängöverkast från två familjer i samma by. Det är sönerna som startat eget, båda är ifrån släkter som tryckt tyg i många generationer.
De har växt upp i hantverkstraditionen och båda har gått Kala Rakshas designutbildning.
En ny ung generation som för hantverket vidare. Som vågar utveckla mönster, färger och teknik, och hålla traditionerna levande.

Du kan se färdiga sängöverkast på hemsidan och videon från verkstäderna på sidan om Blocktryck.

Jag åker till byn Bhujodi för att köpa tyg till skjortor. Familjen Vankar Shamji har en underbar kringbyggd gård mitt i byn. Jag vet inte hur många bröder de är, jag blandar ihop dem om vi inte träffas samtidigt.

Husen är samlade runt en gårdsplan på gammalt vis, med bostad, verkstad, lager och showroom. Även korna har sina platser på gårdsplanen, där dom står uppbundna för natten efter kvällsmjölkningen.
Här är städat och ombonat, den hårda gårdsplanen är sopad efter morgonens sysslor, korna är ute.

Det kommer grupper från hela världen på besök, framför allt från Indien. Textilt intresserade människor, kunniga kännare, som frossar i vävda alster som erhållit både nationella och internationella priser. Man handlar rejält och det tar tid i butiken.

Som vanligt slinker jag iväg på baksidan av husen. Oftast hittar jag det mest intressanta där. Människorna som jobbar i verkstäderna, kanske har dom fikapaus, Det är här bakom man har tid att prata, visa olika tekniker och demonstrera material och redskap.

En av bröderna visar hur man färgar med naturlig indigo. Nu under vintern kan det vara för kallt, och färgen blir inte bra. Därför har man grävt ner getskit i marken runt färgbadet. Det gör att temperaturen i färgbadet blir jämn och lagom hög hela året runt.

Förra året köpte jag ett underbart tyg till herrskjortor här, handspunnet och handvävt här på gården. Tyvärr fanns inte det tyget på lager, det skulle vävas längre fram i sommar. Jag får sälja av de skjortor jag har kvar och köpa mer tyg nästa år.
Jag behöver mer tyg till andra skjortor och får söka vidare hos de familjerna en annan dag, för nu måste jag ta mig tillbaka till Bhuj. Den här dagen är snart slut.

Efter Khadi-verkstaden fortsätter jag till Kutch, den del av Gujarat som ligger vid gränsen till södra Pakistan. Här besöker jag hantverksfamiljer och organisationer ute i byarna runt den lilla staden Bhuj. De flesta byar är inte utsatta på kartan. Jag frågar mig fram, följer råd och tips. Efter fem år får jag fortfarande nya idéer och besöker nya familjer.

Det är roligt att se utvecklingen här. De unga som tar över hantverket i familjerna har ofta gått Kala Rakshas ettåriga designutbildning här. Judy Frater från USA, som var med och startade kvinnokooperativet Kala Raksha 1994, har på ett enastående sätt lyckats skapa en utbildning som grundar sig på månghundraåriga traditioner i området och utvecklat dom vidare genom ungdomarna som växt upp i hantverksfamiljerna. Det ger ungdomarna självförtroende att skapa nya idéer inom sitt hantverk, och hålla sina traditioner levande.

Jag bor som vanligt några dagar på skolan. Den ligger ca 55 km från Bhuj. I år passade jag på att fota mina sängöverkast för hemsidan. Även kocken, Sangabhai, fick vara med på en bild.

Jag är återigen på resa Indien. Besöker hantverkare och verkstäder för att köpa in nya produkter till Essys Hantverk.

Det är alltid en svår omställning att komma hit. Folkmyllret på gatorna, kaos i trafiken, ljuden och lukterna.

Nästan alla inköp gör jag i delstaten Gujarat. Kläder i Khadi-tyg, broderade väskor, blocktryckta överkast mm.

Jag stannar först en vecka i Ahmedabad. Tillbringar dagarna i Gandhi ashram, museet och området runt Gandhis gamla bostad. Här vänjer jag mig med Indien, kommer in i pulsen, förbereder mig för arbetet här.

Khadi tyger i Gondal.

Det är trevligt att komma till Khadi-verkstan i Gondal. Det är femte året jag beställer kläder i handspunnen och handvävda tyger här.
Det är många bekanta, allt från högsta chefen, personalen i butiken, lagret och syverkstan, till kvinnorna som spinner och väver tygerna.
Sammanlagt är det 2500 personer som jobbar här, det flesta är kvinnor som jag aldrig träffar som väver och spinner i hemmet.

Tillsammans med designern Vishal väljer jag ut tyger till tunikor, skjortor och byxor. Det tar några dagar att bestämma antal, storlekar och färger. En sak i taget, metodiskt arbetar vi oss igenom mina önskemål.

Det blir många luncher hemma hos olika personer i personalen, god hemlagad vegetarisk mat, typisk för Gujarat.

19 maj 2012 är jag i Umeå för att visa upp och sälja det fina hantverket från Indien. Jag kommer också att ha en liten fotoutställning och visa mina videofilmer från verkstäder och byar.
Jag kommer att vara i Entréfoajén till Folkets Hus i centrala Umeå, mellan 11-20 på lördagen.
Kom och hälsa på mig om du är i närheten.

Se hela programmet för Kulturnatta i Umeå.
http://www.kulturnatta.com/

Judy Frator (USA) var med och startade ett kvinnokooperativ 1993 i Kutch, nära gränsen till södra Pakistan. Då hade hon varit i området i många år, talade de lokala språken och kom bra överens med kvinnorna i byarna.

Det är spännande att få följa med henne, när hon besöker kvinnorna. I år var vi på besök i en by ca två timmars bilresa från Bhuj, som är centralort i Kutch.

Hon skulle diskutera kommande projekt och hur arbetet fungerade i byn. Hon förberedde också en utställning i Mumbai senare under våren.

Hon har ett otroligt intresse för hantverk och sociala frågor, och har tillbringat nästan hela sitt verksamma liv här i byarna. Jag blir imponerad av den respekt hon möter från både kvinnor och män, och den kunskap hon har om livet och hantverket i byarna.

Många av mina väskor köper jag från kooperativet.

Efter en vecka på Khadi-verkstan åker jag vidare upp till Kutch. Jag är nu nära den Pakistanska gränsen. Här finns mycket av Indiens finaste hantverk, fortfarande i en levande kultur. Nomadstammarna som gör de fina handbroderade väskorna blir mer och mer bofasta, de följer sin boskap under vissa delar av året, för att sen återkomma till samma plats.

Jag tar mig till en by där nästan alla familjer jobbar med blocktryck. De har nu mer och mer återgått till växtfärger, så som det var långt tidigare.
Jag är på jakt efter blocktryckt tyg till skjortor som jag ska sy upp. Hos en av familjerna hittar jag fantastiska sängöverkast i ekologisk bomull. Naturligtvis tryckta med växtfärger.
Det är ända upp till femton steg i processen att trycka tygerna. De trycks, färgas, sköljs och torkas. Sedan kommer andra tryckningen, färgning, sköljning och torkning, vidare upp till fjärde tryckningen, färgningen osv.
Tre arbetare hinner färdigställa ett tusen meter på en månad.

Jag köper tyg till skjortor och de fina sängöverkasten.

Jag började min resa i Delhi, som vanligt. Denna kaotiska stad med ca 20 milj. människor. Det är en tuff start på resan.

Jag reser vidare till delstaten Gujarat. I år tänker jag sy upp fler tunikor i de fina blocktryckta tygerna och fler herrskjortor. De har varit omtyckta och har sålt jättebra. Nu vet jag att storlekarna fungerar, så nu vill jag ha med dem på Essys hemsida.

Jag bor på i gästrummet ovanpå Khadiverkstan. Här arbetar unga kvinnor med att spinna och väva, enbart med handdrivna redskap. Tyget blocktrycks för hand med växtfärger.

Vi har under tre dagar valt ut tyg till tunikor och skjortor. Jag provar också att sy AliBaba byxor i Khadityg. De kommer att kosta lite mer än de jag köper i Delhi, men här vet man vad det är för tyg, vem som har gjort tyget och sytt byxorna.

Det är långa dagar. Morgonbön klockan nio tillsammans med kvinnorna i verkstan. Middag runt åtta på kvällen.

Temperatur ca 28-30 grader på eftermiddagen, svala nätter. Skönt.

Masters and Artisan students discuss traditions.

Videon är från en dag med de riktigt gamla mästarna inom konsthantverk i Kutch, västra Indien. Syftet var att visa och diskutera traditionen bakom många tekniker, mönster och färger, tillsammans med de unga eleverna från årets textilutbildning.

I januari startade en ny omgång av den textila utbildningen som Kala Raksha driver. Deltagarna kommer från konsthantverksfamiljer i området, uppväxta med hundraåriga traditioner inom de olika teknikerna. Skolan ligger långt ut på landet, ca 50 km från staden Bhuj, som är centrum i området. En arkitekt har ritat husen i gammal stil, byggda med mycket återvunnet material. Det är en fantastisk atmosfär och skapar en fin inramning till utbildningen.

De första två veckorna går de unga männen, sedan följer två veckor för kvinnorna. Under studietiden bor alla på skolan, både elever och lärare. Arbetsdagarna är långa och intensiva. Schemat börjar 7.00 och slutar ca 21.00 med middag. Utbildningen avslutas sista dagarna i november med en Fashion Show.

Utbildningen har hög status bland konsthantverkare och de allra skickligaste inom varje teknik bidrar gärna med sina kunskaper till de unga deltagarna. De unga konsthantverkarna nämner gärna sin examen senare i marknadsföringen av sitt företag.

Det anordnas också workshops på skolan, själv deltog jag i en workshop för en grupp Amerikanska textilstuderande. Vi fick prova på blocktryck, tie&dye och vävning. Lärare var från de skickligaste familjerna inom varje teknik.

Deltagarna i videon
Kala Raksha:
Judy Frater, Bhuj, Project Director- Kala Raksha Vidhyalaya
Prakash Bhanani is Chief Executive, Kala Raksha (ej i bild)
Mästare:
Dr. Ismal Mohammad Khatri, Ajrakhpur, Block Printing with natural dye
Khatri Alimohamed Isha, Bhuj, Bandhani (Tie & dye)
Vankar Shyamji Vishramji, Bhujodi, Handwoven textiles
Khatri Umarfaruk, Bhadli, Bandhani on Woolen shawls
Elever från årets kurs

Kala Raksha är ett kvinnokooperativ. Man startade 1993 med 20 kvinnor, idag är 1000 kvinnor engagerade i området. Man har ett jättefint centrum i en by, med ett textilmuseum, showroom, materiallager, verkstad och egen utbildning inom textila hantverk.
Organisationen syftar till att vitalisera, utveckla och främja områdets traditionella hantverk.