1996 hittade jag, efter mycket efterforskning och letande, en familj som gjuter i mässing. Det var i old Delhi, mitt inne i ett virrvarr av gränder. Det var först tredje året som jag lärde mig hitta dit och därifrån själv.
Det är endast en yngre familjemedlem som pratar lite engelska, det pratas Urdu i dessa muslimska kvarter. Efter det att jag lärt mig gjuttekniken går det bra att kommunicera och få till önskat resultat. Men det är viktigt att komma överens om alla detaljer, man gör inte mer än nödvändig eftersom arbetstiden ofta inte påverkar priset. Det är materialet som styr priser, hur mycket väger varje artikel, arbetstiden är mindre viktig.
Man gjuter i sandform, en gammal teknik där man gör ett avtryck av originalet i en sandform. Mässingen hälls i det hålrum som bildas och formen tas sönder för varje gjutning. Varje gjutning blir unik.
Det känns fantastiskt att i Indien få gjuta 5000 år gamla hällristningar från Nämforsen och gamla gudinnesymboler. Dessa symboler känns levande här med moderjord dyrkan (Indiska kon) som binder samman gudinnesymbolerna, älgkorna vid Nämforsen och Indiska traditioner.
